bmstudenter -

19/9 En lugn söndag

Har ni alla röstat idag, vi har sökt efter valurnorna här men de lyser med sin frånvaro.

Söndag skall vara vilodagen här och då klär sig alla fina och går till kyrkan, men inte vi inte, ingen vila ingen ro ständigt får barnmorskestudenten gno!

Vi startade dagen med en långpromenad och har fotat alla olika växter, träd och hus som finns här, det är en ganska tydlig skillnad på den som är fattig och rik. På ena sidan gatan är det ett fint hus med riktigt tak och målad fasad, två trädgårdsmästare som vattnar planteringarna och en skinande fin bil på uppfarten, på andra sidan springer barfota-barn med trasiga kläder och hyddan de bor i är liten och gjord av lera och taket är av halm. Man kan här se vad någon har på ”bankkontot” genom att räkna hur många kor han äger.

Vi har shoppat loss lite på den lokala marknaden idag, men det är inte så lätt att sätta sprätt på hushållskassan. 5 fina Mangos kostar 10:-, 5 Paprikor 5:-, 7 toarullar (1/4 så mycket papper mot rullarna hemma) 10:-, 6 bananer 10:-. Billigt är det utbudet är dock mycket begränsat så det blir hårt att slösa pengar, vilket ju inte brukar vara något problem i vanliga fall.

Fotat har vi även gjort på sjukhuset i de lokaler som finns, vi hoppas kunna lägga in bilder, men det kan hända att de kommer senare då det är så svag/seg power i apparaten, datorn alltså. Det tar en halv dag att få in en bild om den kommer in över huvudtaget.

Under kvällspasset har vi pratat med en ansvarig sjuksköterska/barnmorska och hon berättade att de arbetar mycket här. 6 dagar/vecka, blandade skift (dag, kväll o natt) de skall ha 1 månad om året ledigt, hon brukar ta den i december då det är regnperiod här. De har månadslön här men de får inget extra för helger, kvällar eller nätter (det finns ingen obekväm arbetstid här). För en vanlig natt tjänar hon ca 7:50:-, assistenten/uskan tjänar ca 1:50:- för en natt. Om ssk/bm blir inkallad extra så tjänar hon 50:- extra. Hon säger att läkarna tjänar ungefär dubbelt så mycket som ssk. Under en natt så är de 2 st som jobbar på Maternity 1 ansvarig ssk/bm och 1 ass/usk och de har då ansvar för: Förlossningen (3-4 britsar/bås), Antenatal (4-5 sängar), Post-op (4-5 sängar), De som ligger inne för observation (3-4 sängar), BB-avd (24 sängar, 8/sal) samt hela Gyn-avd (16 sängar). Suck!!!

2010-09-20 @ 09:34:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

18/9 Bloody and Svetty Saturday

Återupptog morgonpromenad traditionen dock en ny rutt. Förvånansvärt lite svett, svala vindar svepte över savannen. Äggomeletten som nu står oss upp i halsen fick tvingas ned med lite makrill – Jammi!!??

Kom till förlossningen strax före Chai, det låg kvinnor i alla bås och tämligen omgående var det en kvinna, 6 gravida, 3 para som krystade. Åter igen var det den som snabbast lyckas kränga på sig handskarna på sina svettiga händer som skulle ta emot barnet, gissa vem som vann? Aktiva Anna (Aktiv behöver inte vara lika med snabb) kom tvåa, Carola spurtade till sig en första plats inte ont anande om vad som komma skulle. En huvudstor hel hinnblåsa hade hunnit komma ut, den ansvariga ssk-studenten greppade en amniohook och började att hacka med baksidan av den på hinnblåsan, utan något resultat. Samtidigt lyckades aktiva Anna få på Carola och Ssk-studenten plastförklädet, dessa måste på innan bebisen kommer, annars har man sköts sig dåligt. Vid nästa krystvärk sprack blåsan och allt fostervatten, blod lyckades spruta snett åt sidan varvid Carolas hela byxben och tofflor blev dränkta. Ut kom en 1,9 kg liten pojke som vi antog var prematur, placentan kom utan problem. Personalen tog sen över och skulle städa upp efter detta blodbad, vi ombads att gå hem och byta kläder. Det var först efteråt som vi såg att kvinna ej var blodsmittad.

Med nya fräscha kläder och med mat i magen fick vi följe av Emmy som ville gå med oss och se hur ”proffsen”, hon kallar oss det, jobbar. Kvinnor i alla bås, 2 st Primi gravida = först föderskor samt 1: 3 gravida, 2 para som senast förlösts med sectio och som var HIV-positiv. Bm Asteria sa att hon ville se oss förlösa, det var omföderskan som var först ut och Anna hann få på sig både handskar och förkläde, det gick lite trögt då kvinnan hade korta och få krystvärkar och ingen värkstimulering hade satts in eftersom hon var snittad tidigare. Asteria frågade om vi kunde lägga sugklocka men vi sa att det är doktorn som gör det hos oss. Det var nog läge för en sådan men här är det ovanligt att de läggs (2009 las 10 st på 2.615 förlossningar). Istället la hon ett klipp, högst 1 cm. Efter att en tillkallad assistent tryckt på magen, likt hjärtkompressioner långt upp på magen, kom ett huvud ut. Efter en tillrättavisning av Bm om hur axlarna skulle utförskaffas drog vi ut barnet som var insmort i segt mekonium. Carola och Emmy tog hand om pojken. Bm fick suturera klippet, då jag kände mig för skakig och svettig för att suturera en blodsmittad patient. När jag kollade om jag blodat ner mig mycket så kände jag att det rann utför armarna, å hjälp kan det vara blod, men det var svett från mina handskbeklädda händer och när jag äntligen kom ur plastförklädet så var inte många torra fläckar på blusen, även utmed ryggen och mellan benen var det tämligen fuktish!

Väl hemma igen kände vi att vi förtjänade lite lördagsgodis, det blev en stor kopp kaffe och en halv hand med salta mandlar.

2010-09-18 @ 21:14:51 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

17/9 Skype-fredag

Tant Anna blev på morgonen satt i div. arbeten av Bm Asteria som tycker att Anna är aktiv och det går att skicka henne på diverse uppdrag, än fast hon inte hittar så bra. Gå till lab, lämna meddelande till doktorn, hämta dropp flaskor, kolla ”vital signs” och skriva fina rader i loggböckerna var några av uppgifterna som avverkades under morgonpasset. Efter ett tidigt Chai, fick jag sällskap av Carollan tillbaka, de har lite svårt för Carolas namn här så hon får heta lite av varje, oftast ropar de enbart Anna och kan då mena oss båda. Carola skulle göra en mjukstart efter 2 dagars ’bedrest’. Vi fick assistera en förlossning direkt som en ssk-stud hade, allt gick bra. Hon fick lite tips vid suturering, men hade svårt med att använda instrument, använde händerna och slog råbandsknopar, kvinnan fick dock bedövning innan. Ssk-studenterna överlag verkar väldigt noggranna och kunniga. Hem för att äta och sitta i solen en stund. Solen skiner verkligen rakt uppifrån här, likaså månen på kvällen. Åter på Maternity tittade vi till Snitt-flickan som låg alldeles stilla och såg grådassig ut, vi kände på henne och vi såg inte att hon andades och hade knappt någon puls, vi sa till Bm, vad vi sett, vet inte hur länge hon legat så. Bm tryckte några gånger på bröstet och suckade, vi frågade om hon fått något i.v sen igår, det enda hon sa var att hon fått antibiotika. Bm gav henne 30% glukoslösning ca 10 ml direkt i.v i hennes pvk som hon troligen inte fått något i sen dagen innan. Ur näsan rann det en gulaktig blodblandad vätska. Bm skulle ringa doktorn och satte tillbaka en vuxengrimma på flickan, men vi förstod att hon bedömt det som att flickan var död. Någon doktor såg vi inte till, men efter någon timme så las sjalen över flickan som fick ligga kvar på Värmedyneplatsen. Det känns som om de här gör allt de kan med de knappa resurser/utrustning som finns, det tillhör dock deras vardag att barn dör. Vi har dock svårt att acceptera det då vi vet vilka möjligheter vi har att hjälpa nyfödda barn. Vi fick även se en flicka föda fram ett 5-månaders foster, en abort/missfall, där de misstänkt att hon försökt abortera det själv men sen sökt sjukhuset då hon fått buksmärtor. Hon hade egna värkar och det gick relativt fort att hon födde fram det. På kvällen var det en stor happening då vi fått låna sjukhusets datoruppkoppling, vilken är mycket bättre än vårt långsamma modem. Vi kunde via Skype få se och höra våra familjer, i alla fall Carola, det kändes fint att få kontakt med världen utanför och se att de verkar klara sig bra utan sina mammor, so far!

2010-09-18 @ 20:02:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

16/9 Kvällsskiftet

I hopp om att det skulle hände mer på kvällsskiftet stegade tant Anna till Maternity efter intag av lunch/middag. En kvinna som jag sett tidigare på dagen låg kvar och hade varit retraherad i en timme men bebisen kom inte ner, de kallar detta Obstracted labor och hon skulle förberedas för sectio, detta gjorde vi och fick sedan vänta lääänge på doktorn och en ledig op-sal. Tisdagar och torsdagar är det planerade op-dagar här så det var bara att vänta tills det var klart, hemma hade vi nog bedömt det som ett akut-snitt, men inte här. Jag hann till och med springa hem och gå på toa och dricka lite vatten, tänkte att det var bäst, visste inte hur länge man kunde bli stående på op och svettas. Sprang fram och tillbaka på 5 minuter blankt = nytt rekord. Efter att ha väntat ytterligare 45 minuter så fick vi rulla in på op. Vi gick för att byta om, bakom ett skynke där det stod Lady´s försökte vi hitta ett par blåa op-kläder som kunde tänkas passa. Asteria, bm la fram en outfit till mig, hon måste ha missbedömt min kropp då byxorna satt som korvskinn och toppen var mer än rymlig, tur man hade behå under. Sen fick vi ta på ett par ”morfars tofflor” bruna med korksula en storlek 37 och en 45 fick jag tag i, sen var det att titta i en korg på väggen där det låg använda möss/hårskydd och munskydd. Vad dessa täckte var väldigt skiftande, det kändes som om huvudsyftet var att man hade ett par. Sen gick vi in i op-salen, utan att tvätta händerna bärandes egna medtagna handskar. Op och narkos-ssk bar gröna tygmunskydd som de förde upp och ner lite hur som helst och hade man glömt något utanför så var det bara att gå ut och hämta. Någon form av steril dukning gjordes och doktorn klädde sig själv. En spinalbedövning fick kvinnan, sen gjordes ett ’medialsnitt’ och i uterus någon form av ett upp o nedvänt T-snitt. Bebisens huvud var långt ned och doktorn fick ta hjälp av bm som tryckte allt vad hon orkade från vaginan. Flera gånger fick de försöka och doktorn fick byta sida, till slut fick de äntligen ut en flickbebis som var insmord i mekonium och var totalt slapp och ingen spontan andning. (Avlyssning av barnets hjärtljud hade inte gjorts de senaste 2 timmarna vad jag kunnat se). Hjärtrytmen var långt under 100 och vi ventilerade med den gamla Rubensblåsan och sög barnet. Jag gav den högst 2-3 i Apgar, men Bm hade skrivit 4. Glukos i stjärten gavs. Narkos ssk sa direkt: ”This one is never gonna make it” Men bm uppmanade mig att fortsätta med ventilering och massage, så vi höll på i 30 minuter, sen tog vi ut flickan för att flytta över henne till Maternity. Vi bytte om snabbt och tog henne till Värmedyne-platsen där alla nyfödda läggs efter förlossningen. I samma rum finns en brits där mammor kan ligga som observeras, det låg en kvinna där men hon låg med ryggen mot oss. Vi såg att alla förlossningsbåsen var fulla. Medan vi stod och försökte få till syrgas till Snittflickan så tittar jag bakom och ser då att kvinnan har vänt sig på rygg och mellan benen är det ett huvud. Oj!!! Byt handskar fort sa Asteria till mig, men jag var inte snabb nog utan en annan tillskyndade Bm kom och lyfte upp barnet på mamman, hon klippte navelsträngen och gav barnet till mig, jag tyckte att den såg liten ut och mammans mage såg inte så tom ut, då säger Bm ”It’s Twins” okey, det var bara att väga barnet fort och linda in det och lägga det tillsammans med ”Snittflickan”. Sen fick vi stimulera så att mamman skulle få värkar så nr 2 skulle kunna komma ut, de låg huvud, huvud enligt uppgift. Bm tog hål på hinnsäcken, de låg i varsin och 5 minuter senare kom det ut en likadan tjej till. Jag fick ta hand om den bebisen också och väga och linda in och lägga brevid Tvilling 1 och Snitt-flickan. I samma veva hade det fötts 2 barn till inne i förlossningsbåsen, så de kom ut med ett till flickebarn och ”kastade” det i min famn för att väga och svepa in. Nu började det bli trångt på Värmedyneplatsen som inte är mer än 50x60cm. Svetten lackade på mig och jag kände att hur kan de ha koll på allt här, men alla runt ikring verkade lugna, och jobbade på, det var en inte allt för ovanlig dag på jobbet för dem. Jag lämnade alla vikt, längd mm uppgifter och gick sedan hemåt i mörkret, det hade sedan länge blivit mörkt. Svettig och omtumlad kom jag hem, nog hände det mycket på kvällsskiftet alltid.

2010-09-18 @ 19:07:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

16/9 En vecka i Nkinga

Tänk att vi varit här i en vecka nu! Tiden går både fort och långsamt. Carola kurerar sig idag också hon är på bättringsvägen, ingen feber behöver bara få lite fast och fin avföring så hon kan ta sig mer än 5 meter från toaletten. Tant Anna är på benen, trots åldersökningen och med intakt tarmtömningen,kan det vara allt kaffe som hon trycker i sig som håller hennes mage fri från "baggs"?? Var på morgonen till Maternity men där var det hur lugnt som helst inte en tjock mage så långt ögat kunde nå. Vi har tänkt ändra lite taktik nu så vi skall försöka gå dit på kvällar och helger, det skall även vara färre sköterskestudenter där då. Så nu sitter vi hemma och inväntar födslostormarna, måtte de komma! Borde dock göra det då det har fötts 7-10 barn/dygn då vi varit här, vi har väl helt enkelt varit där vid fel tidpunkt, enligt personalen så föds mest barn på natten här. Vi får se om vi kan ta något nattpass också! Sol, lite blåst, 30 grader är det idag vilket är en tämligen vanlig dag här. Anna har suttit ute och bättrat på solbrännan något och försökt hålla hjärna igång med lite hjärngympa i form av korsord. Carola håller sig inne, helst i ryggläge och nära toan förstås. Läser böcker och tidningar och drömmer om bebisar!?

2010-09-16 @ 11:47:32 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

14/9 Dag 2 - Emmys födelsedag - första förlossningen

Vi klev upp tidigt imorse, vi gick in till Emmy med ”Jag må hon leva sång” och med klassisk födelsedagsbricka med ljus och paket. Efter firningen gick vi till sjukhuset, vi skippade morgonbön och rond och gick direkt till Maternity. Vi fick öva på att lyssna med tratt och göra yttre palpation, en manlig nurse-student visade oss vilka undersökningar som görs för att bedöma om kvinnorna är i aktiv eller latent fas, de får inte stanna på förlossningen om de inte är öppen 4 cm och har regelbundna värkar. Vad vi hittills har sett så kommer kvinnorna mycket senare än så oftast då de är 7-9 cm öppna, det syns dock knappt på dem att de har värkar. En kvinna satt på en bänk vid intaget och väntade ett bra tag tills någon kom och tilltalade henne, 10 minuter senare såg vi henne i mittenbåset (det finns tre bås med förlossningsbritsar) och då krystade hon ut en bebis, det var tydligen inte hennes första barn, det kändes väldigt ”osvenskt”

Efter chai-break kom vi åter till Maternity och då var det en kvinna återigen som hade Ecklampsia som behandlades och i förlossningsbåsen var det fullt. Carola blev först ut att förlösa ett barn här, jag iklädde mig rollen som assistent och en nurse-student var med oss. Kvinnan som var 7 gravida, 6 para, var vid PV som VU heter här, PV står för (PerVagina) så var hon öppen 7 cm med en stor buktande hinnblåsa, enligt undersökaren Carola. Här tar de aldrig hål på hinnorna utan vill skydda barnet så länge som möjligt. PV görs inte heller så ofta utan endast var 4:e timme.Att det inte görs oftare tror vi beror på att de vill undvika infektioner. Carola konstaterade att när hinnblåsan spricker så kommer bebisen och mycket riktigt så blev det, Carola har väldigt sällan fel. Vi hann inte ta fullständigt skydd, så delar av fostervattnet kom på byxorna. Nätt och jämnt hann vi få på våra medhavda sterila handskar på händerna innan huvudet tittade fram. Barnet hade navelsträngen tight om halsen och den var inte så lätt att få över huvudet och inte heller ner över kroppen, men kvinnan tryckte på och barnet knövlade ihop sig och fick ut rumpan vid huvudet och kröp liksom ur snaran (det var tämligen gott om plats) barnet mådde bra och det blev inga rupturer för modern. Häftigt!!! Bra jobbat Carola, assistenten var mindre bra, kollade inte på klockan och hantlangade tämligen dåligt.

Vi fick sen se någon sy en bristning utan bedövning, kvinnan försökte hålla ihop benen. Hon som sydde var själv och skulle både hålla isär benen försöka se bristningen och inte sticka nålen på fel ställe allt detta i mycket dålig arbetsställning och belysning. Vi tittade även på en annan bristning då de ville ha våran bedömning om vilken grad bristningen var, det var dock alltid vad vi kunde förstå Bm som sydde alla bristningar även grad 4.

Vi fick även väga, mäta och göra en barnkontroll. De väger, mäter längd och huvudomfång, tar temp, kollar gom och anus sen får alla en salva i ögonen (vet ej exakt innehåll). Vi blev dock lite förvånad över hur de mätte längden på barnet. De tog måttbandet från pannan/hårfästet och följde barnets kropp ner till foten och följde foten ända till tårna, lite märkligt tyckte vi.Alla nyfödda sveps in i en ny sjal som mamman haft med, inga id-band får mor och barn utan man känner igen sitt barn på sjalen.

Vid 15-tiden gjorde vi kväll och gick hem där Emmys man tillagat en god pastasallad. Han hade även ordnat en liten skattjakt för födelsedagsbarnet vilken krävde en god klättervana. Skatterna var nämligen upphängda i ett stort Mangoträd som finns här utanför. Det finns jättegoda och billiga mangos här (3 stora för ca 5 kronor) Gott!

Efter maten gick vi ut på en långpromenad till ett ställe som kallas Apberget, det är en bergsformation där det är apor som håller till, vi såg dock inga andra apor än den vanliga människoapan. Vi fick se en jättevacker solnedgång på vägen hem, sista biten fick vi gå i mörker, det var tur att vi hade bra guider. Kvällen avslutades med ett parti Plump, vi kan dock inte minnas vilken som vann!

Det blir en hel del barnmorskedetaljer, ni som inte är intresserade av dessa får ha överseende och läsa det ni vill.

2010-09-15 @ 19:35:19 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

13/9 Måndag - Första arbetsdagen på sjukhuset

06.30 var det uppstigning förväntan och spänning låg i luften. Vi klädde oss i sjukhuskläder som är donerade från olika landsting i Sverige, just för dagen jobbar vi åt Värmlands- och Gävleborgs landsting (Har de någon lön över så tas de gladeligen emot) 07.30 startar dagen på sjukhuset med morgonbön följt av morgonrapport 8.00 som är en form av storrond, det ges rapport från alla avdelningar och olika fall diskuteras och de berättar vilka som dött under natten. Innan morgonronden var slut fick vi nykomlingar ställa oss framför församlingen och berätta vilka vi var och vad vi skulle göra på sjukhuset. Vi gick sen till Matron och registrerade oss, vi var nu officiellt klara att börja arbeta.

Vi blev sen visad runt på the Marternity ward av the Head nurse/midwife, ganska direkt fick vi se vår första förlossning här. Kvinnan låg på ett medhavt tyg, plant på rygg och krystade allt hon kunde och personalen en förlösande Bm = nurse el nursing student + en assistent, försökte få henne att krysta hela tiden (även om hon inte hade någon värk) Denna kvinna hade ett Syntodropp (vet ej styrkan) som flushades in, de hade bedömt att kvinnan var något värksvag och hade hållit på länge (vet ej exakt tid). Huvudet var knappt synbart men vid nästa värk så kom hela huvudet ut. Sen tog det ett tag innan nästa värk kom och Bm bände och bocka huvudet kraftigt åt alla håll, det såg ut som Brachialisnerven blev rejält uttänjd. Till slut drogs barnet ut av Bm, bägge axlarna kom samtidigt, assistenten tryckte samtidigt kraftigt på magen. Bebisen var lite tagen, slapp, las upp på mammans bröst på en grön duk och navelsträngen klipptes omgående. Barnet togs av assistenten till barnbordet (något som kan liknas vid en gammal predikstol/skolbänk i trä) varpå det sögs med en grov kateter och luft trycktes ned med en rubensblåsa med en hård, ofräsch mask. Luften trycktes hårt ner så hela magen blåstes upp, ingen hudstimulering eller avtorkning gjordes. Sen lämnade assistenten barnet, då hon skulle kolla till mamman, Carola höll dock ett vakande öga över bebisen. Placentan drogs ut efter 5 minuter, den skall enligt hörsägen utförskaffas så fort som möjligt för annars drar cervix ihop sig och placentan blir kvar i uterus, sen går de (enligt hörsägen, detta såg vi inte) även in med handen i uterus för att skrapa helt rent från ev. rester och koagel (Aj, aj kände vi). Allt födande och suturerande görs utan någon smärtlindring, det finns dock infiltration i form av Lidocain för suturering, men de verkar som de vill spara på detta så mycket som möjligt. (Vi tänker då begära att det används när vi skall suturera). Barnet och modern mådde dock bra när vi senare tittade till dem.

Efter förlossningsupplevelsen hängde vi på ronden som hade börjat, vi fick mycket bra information av Doktor Mountain, han var bra på engelska (vilket långt ifrån alla är här) och tog sig tid att förklara rutiner och behandlingar som de ger kvinnorna. De förlösta stannar 1 dygn om det var ett PN här är det = SVD (Spontanius Vaginal Delivery) om de genomgått ett sectio så stannar de 7 dagar eftersom stygnen skall tas efter 7 dygn. Innan hemgång gör doktorn en snabb barnundersökning, liknande den vi gör 2 timmar efter partus (barnefterskötning), man förutsätter att barnet/mamman kan amma, alla mammor erbjuds även att sterilisera sig om de vill. Här är det dock status att ha många barn 10-12 är inte ovanligt. Carola låg dubbelt så högt i status på barnfronten, att bara ha två barn är nästan lika med noll.

Vid 11-tiden är det här dags för Chai- Teabreak, så vi anammade traditionen och gick hem, det tar högst 5 minuter mellan sjukhuset och vårat hus. Hur länge man är på rast det avgör du själv, detta verkar gälla allt arbete på sjukhuset man kan komma och gå lite som man vill. Enligt schema har de dock tider som vi har hemma ungefär: Dag 7-14.30, Kväll 14-21.30, Natt 21-7.30.

När vi kom tillbaka efter kafferasten var det en kvinna som kommit in med kramper Ecklampsia, hon fick Magnesiumsulfat (iv) och hölls fast av sina anhöriga, blodtrycket följdes men då hon inte hade värkar och cervix var omogen skulle hon förlösas med sectio, efter dryga 2 timmar var en op-sal och operatör ordnad.

Hem till huset igen vid 14-tiden, lunch/middag intas mellan 14-15 och därefter kan man återvända till sjukhuset eller så gör man kväll. Vi gick tillbaka och fick då en genomgång av vilka olika dokument och journaler som fylles i, många papper blir det, no computer here.

Vi hälsade på många ur personalen, men vår förmåga att komma ihåg namn är tämligen underutvecklad (kan inte ha med ålder att göra, eller?) att de har Swahiliklingande namn och att ingen av dem bär namnskylt underlättar inte heller. Ingen mer förlossning fick vi se, men vi var rätt så nöjda och gick hemåt vid 17-tiden.

Senare på kvällen när vi läste på om pre- och ecklampsi så kom vi fram till att det är viktigt att följa vitala parametrar och hålla noggrann koll på ”CSN” symtom, som synes har första dagens anspänning satt sina spår även på synen fast det kan ju vara farligt med CSN-symtom också, att inte få något studiebidrag eller hur! Efter trötthets-fnitterattacken somnade vi gott, glada att vi hade överlevt dag 1.

2010-09-15 @ 17:32:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

15/9 Annas födelsedag!!!

Hallå igen, det har varit en hel del datastrul de här dagarna. Anna hade skrivit riktigt innehållsrika inlägg både 13:e och 14:e men de bara försvann, trist. Anna har precis varit hemma på "chai" en sväng, hon berättade att det var full rulle på förlossningen. Det var bla ett barn som var helt livlöst när det sent om sider kom ut, det finns inte direkt nån barndoktor eller några neo-sköterskor att ringa efter här utan man får försöka efter bästa förmåga att få liv i det lilla barnet. Det hade väl inte gått så superbra men barnet levde iallafall när hon gick därifrån. Själv ligger jag hemma och kurerar mig lite, efter en 2 timmars promenad igår kväll kombinerat med för litet intag av vätska under dagen (och inte att förglömma min första förlossning här nere, kvinnans 7:e barn, vilka superkvinnor dom är) så slutade det med frossa och feber under natten, mindre kul men det känns mycket bättre nu. Idag fyller "Tant Anna" år och hon fick ett par fina flip-flop av mig efter många tydliga pikar om att "det finns några fina bruna flip-flop på marknaden, så du vet..." Dessa inhandlades och Anna är nöjd ;) Ikväll ska Anna bjuda på Princesstårta, åååå vad jag längtar...Hon har med sig sylt, tårtbottnar, marsankräm å marsipantäcke hemifrån, det ska bli gott. Nu ska jag lägga mig på rygg en stund så jag är laddad inför morgondagen, det är en hel del förlossningar, så många som 10 st under gårdagen. Spännande.....:) Kraaaam

2010-09-15 @ 11:35:19 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

12/9 Vila och vänta - dagen efter åsknatten

Vi har nu fått vara med om något märkligt. Igår eftermiddag fick vi några droppar regn på oss när vi satt ute och läste, vad konstigt tänkte vi, inga regnmoln syntes och det är som sagt torrperiod nu och någon månad kvar till regnperioden. Det blev dock allt mörkare på himlen och en stund senare öste regnet ned, vi gick då ut på en promenad, alla infödda höll sig under tak och tittade storögt på oss konstiga nordbor. Regnet avtog men senare på kvällen började det igen då i form av blixt- och åskstörtregn. Vi vidtog sedvanliga åtgärder drog ur och stängde av datorn, vattenpumpen och letade fram ljus och tändstickor samt ficklampa. Strömmen kom och gick, det kändes väldigt svart när vi var utan el. Åska och regn till trots vågade vi prova att sova med fönstret öppet (myggnät finns för alla fönstergluggar)i hopp om att det skulle vara lite svalare i sovrummet. Något svalare var det, men desto mer ljud av skiftande slag fick vi ta del av under natten såsom musik, prat, hundbråk, tuppar, insekter och div. aggregat som slogs av och på. Någon timmas sömn blev slutresultatet får pröva ny taktik inatt, kanske öronproppar?! Efter uppstigning 06.30 gav vi oss av på en joggingrunda, luften kändes frisk och klar efter regnet och andra dofter kom fram. Uppskattningsvis så var det inte mer än 20 grader. Vi fick sedvanligt följe av en flicka, kanske 7 år, och hennes lillebror, de hade betydligt mer kläder på sig än oss de var troligen kallt för dem. Flickan sprang lätt om oss i flip flop och lillebror i handen, vi som tyckte att vi höll ett högt tempo, med tanke på hur svårt det var att få åt sig andan, för det kan väl inte vara så att vi är en smula otränade?! Efter avsvettning och sedvanlig omelettfrukost på terassen skulle vi duscha och fräscha till oss, då upptäckte vi att nattens åskväder nog satt sina spår för det kom inget vatten - Suck! Här händer det tydligen rätt ofta och då löser man det på ett annat sätt. Vi ville inte vara sämre så vi hämtade vatten ute från handpumpen, kokade det och arrangerade en hårtvätt och duschning i bästa balj-skope stil. Ett snabbt sätt var det icke men vi har nog aldrig känt oss så rena och osvettiga hitills under resan. Med rädsla att svetta ner oss har vi tillbringat större delen av dagen inomhus. Vi börjar bli lite less på att bara vänta nu, så vi ser faktiskt framemot att det är måndag imorgon och vi får börja på sjukhuset om än ganska så pirrigt.

2010-09-12 @ 14:43:58 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

11/9 Acklimatiseringsdag 2

Ännu en morgon då vi vaknar upp i Tanzania i Afrika, vi har svårt att fatta att vi faktiskt är här. Vi behöver nog flera dagars anpassning innan vi har acklimatiserat oss till Afrikalivet. Natten var very hot, trots fläkten på max, säkert 30 grader i sovrummet (overifierad temp, har ingen termometer varese inne eller ute). Gick vid 8 tiden ut på en långpromenad ut i "obygden", diverse hyddor/lerhus ligger utspridda i de sandiga och mycket torra områdena här. Vägar och stigar av rödbrun sand, slingrar sig fram mellan jättestora träd och mindre taggiga buskar. Det fordon som används mest, förutom apostlahästarna är cykel, ni kan inte ana hur mycket man kan lasta på en cykel, 4-5 säckar med grödor, 3-4 ved/pinntravar, några getter, hönor i burar, barn och fruar mm. Dagstempen ligger runt 30-graders strecket och på natten går det ner till ca 25 grader. Det är torrperiod här nu, det har inte regnat sen april så det mesta är uttorkat. Det skall enligt uppgift regna i slutet av november början på december. Enligt en dam här i området kan man förutspå regnet genom att titta på tempelträdets blommor, de blommar direkt ut från grenen och när de blommar så är det max 1-2 månader innan regnperioden kommer. Bild på Tempelträd med blommor. Har varit på den stora lördagsmarknaden idag, där vi tänkt oss att göra fynd av diverse slag, färska frukter, kaffe, toalettpapper och silversmycken (hade någon förhoppningar om att kunna inhandla, inga namn). Det som erbjöds var kläder, tyger och köksutrustning av skiftande slag. Så vi fick nyttja de vanliga stånden (dessa finns tillgängliga alla dagar) Det blev toarullar, kaffe, en glödlampa,bananer och ett par flipflop, vi var inte så bra på att pruta förutom Amela,en av läkarstudenterna, men vi tyckte att det var så billigt ändå. 6 st bananer kostar 5 kronor, inhemskt kaffe 12,50 och de nedprutade flipfloppen gick på 10 kronor. Vi går lite i väntans tider här, vi skall inte börja på sjukhuset förrän på måndag, vilket vi både bävar och längtar till. Vi softar i skuggan och låter de bleka benen få portionsvis av sol på sig. Vi har ätit kyckliggrytelunch hos grannarna, läkarstudenterna Amela och Martina idag, som deras hushållerska hade lagat till - Gott. Vi äter även fruktsallad x flera per dag och dricker flera liter vatten och kaffe.

2010-09-11 @ 14:25:07 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

10/9 Acklimatiseringsdagen

Första natten i Nkinga avklarad. Inga myggbett, ett heltäckande myggnät har skyddat oss från dessa flygfän. Huset, nr 17 i "Svenskområdet" (ett av fyra parhus) är vårt nya hem. värdparet Emmy och Jon, sjuksköterska och läkare från Sverige hälsade oss välkomna igår eftermiddag och hushållerskan Juliana hade gjort lunch åt oss som vi intog ute på terassen - jättegott. Vi kände oss priviligerade och lättade att vi kommit fram och skulle få bo ett fint och gemytligt hus.

Hur tog vi oss då fram den sista biten, jo vi fick ta ett flyg från Dar-es-Salaam till Shinyanga, ett Aerospatialeplan (ett litet plan som tog ca 44 platser) som gjorde att Carola utstötte läten som sa att hon inte tyckte om luftgropar och snabba lägesändringar. Efter landning på sandbanan tänkte vi direkt skynda oss in i flygplatsbyggnaden och gå på toa. Byggnaden var ett litet stenhus som hade cementgolv med två stora luggslitna och nedsuttna fåtöljer = väntsal, samt två toaletter en herr och en dam med hål i marken och en plasthink med vatten. Odören var bitande, men kissa bör man, då man inte vet när möjlighet ges igen. I toakön där såg vi två "bleka" tjejer som vi hörde var svenskar och de var två läkarstudenter som också skulle till Nkinga för att göra ett projekt. De hade arrangerat att bli hämtade av en bil som skulle köra dem direkt till Nkinga, vi fick åka med dem. Detta val framstod mer och mer som ett mycket bra val då vi efter en drygt två timmar lång, skumpig, dammig och varm bilresa genom skiftande vägförhållande, kom fram. Vi såg efter vägen skiftande bussar en del var fullproppade av folk, cyklar, kreatur och en buss gick passagerna och puttade. Det var heller inte så väl skyltat vart olika ställen låg. Hade vi som vi tänkt tagit oss på egen hand till Nikinga hade vi nog inte varit framme än.

Vi fick en första guidad tur runt sjukhuset igår av Emmy och Jon, det är verkligen annorlunda här mot hemma. De har en mottagning där det kan sitta folk en hel dag för att få komma till en läkare. Sen är det uppdelat på olika avdelningar, Operation/kirurgi-eftervård, Medicin, Barn och Maternity vilken bestod av förlossning (tre bås och ett obs-rum), Gyn (fistula), BB. I de flesta salar var det åtta sängar. Under vår rundvandring så öppnades grinden (sjukhusområdet är inhängnat) för de anhöriga som kom med mat till patienterna. Lab och sköljrum fanns också vilka långt ifrån liknar våra, hoppas kunna visa bilder på dessa senare.

Idag har det varit helgdag här, någon muslimsk helgdag och någon form av Tanzanisk jul, så vi har inte varit på sjukhuset. Emmy och Jon har åkt iväg på en myshelg, så vi har haft huset för oss själva. Vi var tidigt (skulle vara 06.30) blev 8.00 ute på en joggingrunda/promenix i omgivningarna. Det var en behaglig temperatur så dags, detta till trots började vi transpirera rikligt efter 100 meters lätt jogging. Efter turen intog vi en delikat frukost bestående av tomatomelett och kaffe. Har under dagen kollat in byn och försökt hälsa artigt på Swahili, vilket inte är helt lätt, men vi övar på det. Skall nu ge oss ut på en kvällsjoggingrunda med läkarstudenterna, vilka ser oroväckande snabba ut, vi får se om tanterna orkar hänga på.

Internetuppkopplingen här är väldigt inkontinent men vi skriver så fort vi har möjlighet och nätet tillåter och bilder skall vi försöka lägga in, men det tar jättelång tid och gör att vi blir utkastade från sidan, bara så ni vet!

2010-09-10 @ 16:12:36 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

9/9 Snart framme

Så var vi då på flygplatsen igen, hitills har vi spenderat den mesta tiden på flygplan och flygplatser. Efter uppstigning 04.00 var vi tidigt på flygplatsen för att checka in på Precision air som skall ta oss till Shinyanga. Vi hade turen att åter igen klara oss igenom säkerhetskontrollerna otafsade (eller oturen, valfri tolkning) i stort sätt alla andra fick öppna sina väskor och ta av sig skor och bälten, men vi gled igenom. Vid invägningen av bagaget stötte vi dock på patrull, vi hade dock en viss föraning om att det skulle ske. Våra 3 väskor vägde tillsammans 50kg vilket var 10kg för mycket för detta flyg. Vi fick betala 50.000 Tanzania shillings för detta vilket motsvarar ungefär 285 Svenska kronor, det kunde varit värre.

Vi sitter nu och intensivpluggar lite Swahili och dricker Tanzania-kaffe = svag-svagt (har som tur är med pulverkaffe att förstärka med).

Tutaosana! Vi ses och hörs!

2010-09-09 @ 06:36:14 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

7-8/9 Stora resedagen

Efter en lång relaxande dag i förorten, med 2 exotiska besök/promenader till och från ICA affären, blev vi skjutsade till Arlanda, terminal 5 för incheckning på Etiopian airlines. Vi var två av få blekansikten som bordade planet. Vi blev dock mycket vänligt bemötta- och "kända" då vi snabbt blev "Är det ni som är Anna och Carola" vid incheckning och bording, kan våra bleka kroppar och svenska namn ha något att göra med detta?! Vi var de enda som fick dela på ett 3-säte på två. Detta till trots hade vi svårt med nattsömnen på planet. Att få till en skön sovställning med hela kroppen på sätet och begära att kroppen skall inta helt omöjliga anatomiska böjningar var en rejäl utmaning. Var och varannan timme blev vi väckta av ett högljutt Pling-plongande och en enormt snabbtalande röst på "Etiopisk-engelsk-italiensk/fransk-klingande oförstålig blandning som tillkännagav alla dryck- och matutdelningar som skedde så även under nattimmarna. I Rom fick vi sitta på planet i en timma drygt, utan tillgång till toaletterna då dessa skulle städas och flygpersonalen hade skiftbyte.

Bild Flygplansmiddag "mis i nassen" är under hämtning, datatrafiken här är Låååångsam.

Resrutten för natten/dagen blev Flyg: Arlanda - Rom - Addis Abeba - Dar-es-Salaam - Taxi flygplatsen - Hotellet

Farligaste resan var den med taxi då trafiken är massiv och säkerhet är lågt prioriterad, men vår chaffis som kört taxi i 20 år tog oss helskinnade och med allt bagage till Duran Hotels där vi lyckades få ett standard double-room för 60 USD, vilket ledde till en något åtstramad middag.

Bild från hotellfönster.

Bild Buffémiddag.

Bestående av en buffé à la flygplansrester och pulverkäk i skiftande former (Värre har vi ätit) Vi övar att äta allt vi kommer över, man vet aldrig när vi får äta igen är ett uttryck som vi har anammat.

Denna mycket gasframkallande diet - flygplanskäk och stillasittande transportform har hjälpt oss att bli både 'fettos', 'pruttos' och 'svettos' vilket inte alls känns tilltalande, men vi ler och säger Asante sana/Thank you så ofta vi kan så de inte skall se oss som bleka och feta utan trevliga människor.

Det mesta har flytit på bra (fina flytningar - koncentrerad urin) en och annan incident har inträffat. Mellan flygplanet och transithallen på Bole airport (Addis Abeba) fick vi åka en buss och på den bussen blev en viss datorväska kvarglömd tro vem som kan ha glömt den no name. Jag var inte pigg och "fresh" alls men det löste ju sig så fint. När vi satt oss tillrätta på planet så kom en flygvärdinna gående i gången med "vår" fina Fjällräven dataväska...varför har hon den tänkte vi då!? Anna fick då beskriva datorn efter bästa förmåga för att få den tillbaka, men som sagt det löste sig, vi hade inte ens hunnit sakna den.

Bild Bole airport med dator-förövaren.

2010-09-08 @ 19:01:49 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

6/9 Första anstalten - Täby

Första anhalten blev en anstalt enligt ägaren (syftar på husets utseende), vi håller dock inte med. Sitter nu i soffan hos kusin S i Täby som faktiskt fyller år idag, inga närmare detaljer nödvändiga, har just avnjutit en god middag och känner oss nöjda att vi fick checka in väskorna i Umeå, bägge fick Heavy-märke på sig, förvånad nää! Personalen vid incheckningsdisken var väldigt förstående och tyckte att vi naturligtvis fick ha några extra kilon då vi skulle åka ända till Afrika och vara bort några veckor, hoppas det håller i sig.

2010-09-06 @ 20:54:52 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Avresedagen 6/9

Nästan för spännande idag. Väskan 13 kg för tung, måste packa om. Vad kan jag plocka ur, ska man chansa? Varför blev det så här? Carola har redan påbörjat sin resa sitter på bussen från Luleå till Umeå. Hon vägde aldrig väskan, kanske lika bra. En sista check att alla VIKTIGA grejor är med, de på P: Pass, Pengar, Piller, Pilleten - Check alla P:n med. Åter till väskan måste snabb-banta den, kör GI-metoden på den också min vana trogen GI = Glöm Inget viktigt packa ur det som går att undvara.

Måste få väskan att gå ihop utan att jag behöver sitta på den, känns lite opraktiskt att behöva åka i bagageutrymmet.

Mannen kommer om 30 minuter då måste jag vara redo. Skall krama barnen hejdå och sen åker vi mot Umeå för att hämta upp Carola på Busstation och sen ut till Umeå Airport (via Favvo-Sushi-stället i Umeå). Ska bli skönt att äntligen få påbörja resan. SUPERSPÄNNANDE!!!!

2010-09-06 @ 13:43:29 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Nyare inlägg