10/9 Acklimatiseringsdagen
Första natten i Nkinga avklarad. Inga myggbett, ett heltäckande myggnät har skyddat oss från dessa flygfän. Huset, nr 17 i "Svenskområdet" (ett av fyra parhus) är vårt nya hem. värdparet Emmy och Jon, sjuksköterska och läkare från Sverige hälsade oss välkomna igår eftermiddag och hushållerskan Juliana hade gjort lunch åt oss som vi intog ute på terassen - jättegott. Vi kände oss priviligerade och lättade att vi kommit fram och skulle få bo ett fint och gemytligt hus.
Hur tog vi oss då fram den sista biten, jo vi fick ta ett flyg från Dar-es-Salaam till Shinyanga, ett Aerospatialeplan (ett litet plan som tog ca 44 platser) som gjorde att Carola utstötte läten som sa att hon inte tyckte om luftgropar och snabba lägesändringar. Efter landning på sandbanan tänkte vi direkt skynda oss in i flygplatsbyggnaden och gå på toa. Byggnaden var ett litet stenhus som hade cementgolv med två stora luggslitna och nedsuttna fåtöljer = väntsal, samt två toaletter en herr och en dam med hål i marken och en plasthink med vatten. Odören var bitande, men kissa bör man, då man inte vet när möjlighet ges igen. I toakön där såg vi två "bleka" tjejer som vi hörde var svenskar och de var två läkarstudenter som också skulle till Nkinga för att göra ett projekt. De hade arrangerat att bli hämtade av en bil som skulle köra dem direkt till Nkinga, vi fick åka med dem. Detta val framstod mer och mer som ett mycket bra val då vi efter en drygt två timmar lång, skumpig, dammig och varm bilresa genom skiftande vägförhållande, kom fram. Vi såg efter vägen skiftande bussar en del var fullproppade av folk, cyklar, kreatur och en buss gick passagerna och puttade. Det var heller inte så väl skyltat vart olika ställen låg. Hade vi som vi tänkt tagit oss på egen hand till Nikinga hade vi nog inte varit framme än.
Vi fick en första guidad tur runt sjukhuset igår av Emmy och Jon, det är verkligen annorlunda här mot hemma. De har en mottagning där det kan sitta folk en hel dag för att få komma till en läkare. Sen är det uppdelat på olika avdelningar, Operation/kirurgi-eftervård, Medicin, Barn och Maternity vilken bestod av förlossning (tre bås och ett obs-rum), Gyn (fistula), BB. I de flesta salar var det åtta sängar. Under vår rundvandring så öppnades grinden (sjukhusområdet är inhängnat) för de anhöriga som kom med mat till patienterna. Lab och sköljrum fanns också vilka långt ifrån liknar våra, hoppas kunna visa bilder på dessa senare.
Idag har det varit helgdag här, någon muslimsk helgdag och någon form av Tanzanisk jul, så vi har inte varit på sjukhuset. Emmy och Jon har åkt iväg på en myshelg, så vi har haft huset för oss själva. Vi var tidigt (skulle vara 06.30) blev 8.00 ute på en joggingrunda/promenix i omgivningarna. Det var en behaglig temperatur så dags, detta till trots började vi transpirera rikligt efter 100 meters lätt jogging. Efter turen intog vi en delikat frukost bestående av tomatomelett och kaffe. Har under dagen kollat in byn och försökt hälsa artigt på Swahili, vilket inte är helt lätt, men vi övar på det. Skall nu ge oss ut på en kvällsjoggingrunda med läkarstudenterna, vilka ser oroväckande snabba ut, vi får se om tanterna orkar hänga på.
Internetuppkopplingen här är väldigt inkontinent men vi skriver så fort vi har möjlighet och nätet tillåter och bilder skall vi försöka lägga in, men det tar jättelång tid och gör att vi blir utkastade från sidan, bara så ni vet!
Hur tog vi oss då fram den sista biten, jo vi fick ta ett flyg från Dar-es-Salaam till Shinyanga, ett Aerospatialeplan (ett litet plan som tog ca 44 platser) som gjorde att Carola utstötte läten som sa att hon inte tyckte om luftgropar och snabba lägesändringar. Efter landning på sandbanan tänkte vi direkt skynda oss in i flygplatsbyggnaden och gå på toa. Byggnaden var ett litet stenhus som hade cementgolv med två stora luggslitna och nedsuttna fåtöljer = väntsal, samt två toaletter en herr och en dam med hål i marken och en plasthink med vatten. Odören var bitande, men kissa bör man, då man inte vet när möjlighet ges igen. I toakön där såg vi två "bleka" tjejer som vi hörde var svenskar och de var två läkarstudenter som också skulle till Nkinga för att göra ett projekt. De hade arrangerat att bli hämtade av en bil som skulle köra dem direkt till Nkinga, vi fick åka med dem. Detta val framstod mer och mer som ett mycket bra val då vi efter en drygt två timmar lång, skumpig, dammig och varm bilresa genom skiftande vägförhållande, kom fram. Vi såg efter vägen skiftande bussar en del var fullproppade av folk, cyklar, kreatur och en buss gick passagerna och puttade. Det var heller inte så väl skyltat vart olika ställen låg. Hade vi som vi tänkt tagit oss på egen hand till Nikinga hade vi nog inte varit framme än.
Vi fick en första guidad tur runt sjukhuset igår av Emmy och Jon, det är verkligen annorlunda här mot hemma. De har en mottagning där det kan sitta folk en hel dag för att få komma till en läkare. Sen är det uppdelat på olika avdelningar, Operation/kirurgi-eftervård, Medicin, Barn och Maternity vilken bestod av förlossning (tre bås och ett obs-rum), Gyn (fistula), BB. I de flesta salar var det åtta sängar. Under vår rundvandring så öppnades grinden (sjukhusområdet är inhängnat) för de anhöriga som kom med mat till patienterna. Lab och sköljrum fanns också vilka långt ifrån liknar våra, hoppas kunna visa bilder på dessa senare.
Idag har det varit helgdag här, någon muslimsk helgdag och någon form av Tanzanisk jul, så vi har inte varit på sjukhuset. Emmy och Jon har åkt iväg på en myshelg, så vi har haft huset för oss själva. Vi var tidigt (skulle vara 06.30) blev 8.00 ute på en joggingrunda/promenix i omgivningarna. Det var en behaglig temperatur så dags, detta till trots började vi transpirera rikligt efter 100 meters lätt jogging. Efter turen intog vi en delikat frukost bestående av tomatomelett och kaffe. Har under dagen kollat in byn och försökt hälsa artigt på Swahili, vilket inte är helt lätt, men vi övar på det. Skall nu ge oss ut på en kvällsjoggingrunda med läkarstudenterna, vilka ser oroväckande snabba ut, vi får se om tanterna orkar hänga på.
Internetuppkopplingen här är väldigt inkontinent men vi skriver så fort vi har möjlighet och nätet tillåter och bilder skall vi försöka lägga in, men det tar jättelång tid och gör att vi blir utkastade från sidan, bara så ni vet!
Kommentarer
Postat av: Therese
Så härligt att ni är framme. Ser med spänning framemot fortsättningen.....
Postat av: Kerstin Söderström
Vilket äventyr ni har framför er. Lycka till. Kram Kerstin.
Trackback