bmstudenter

06.30 var det uppstigning förväntan och spänning låg i luften. Vi klädde oss i sjukhuskläder som är donerade från olika landsting i Sverige, just för dagen jobbar vi åt Värmlands- och Gävleborgs landsting (Har de någon lön över så tas de gladeligen emot) 07.30 startar dagen på sjukhuset med morgonbön följt av morgonrapport 8.00 som är en form av storrond, det ges rapport från alla avdelningar och olika fall diskuteras och de berättar vilka som dött under natten. Innan morgonronden var slut fick vi nykomlingar ställa oss framför församlingen och berätta vilka vi var och vad vi skulle göra på sjukhuset. Vi gick sen till Matron och registrerade oss, vi var nu officiellt klara att börja arbeta.

Vi blev sen visad runt på the Marternity ward av the Head nurse/midwife, ganska direkt fick vi se vår första förlossning här. Kvinnan låg på ett medhavt tyg, plant på rygg och krystade allt hon kunde och personalen en förlösande Bm = nurse el nursing student + en assistent, försökte få henne att krysta hela tiden (även om hon inte hade någon värk) Denna kvinna hade ett Syntodropp (vet ej styrkan) som flushades in, de hade bedömt att kvinnan var något värksvag och hade hållit på länge (vet ej exakt tid). Huvudet var knappt synbart men vid nästa värk så kom hela huvudet ut. Sen tog det ett tag innan nästa värk kom och Bm bände och bocka huvudet kraftigt åt alla håll, det såg ut som Brachialisnerven blev rejält uttänjd. Till slut drogs barnet ut av Bm, bägge axlarna kom samtidigt, assistenten tryckte samtidigt kraftigt på magen. Bebisen var lite tagen, slapp, las upp på mammans bröst på en grön duk och navelsträngen klipptes omgående. Barnet togs av assistenten till barnbordet (något som kan liknas vid en gammal predikstol/skolbänk i trä) varpå det sögs med en grov kateter och luft trycktes ned med en rubensblåsa med en hård, ofräsch mask. Luften trycktes hårt ner så hela magen blåstes upp, ingen hudstimulering eller avtorkning gjordes. Sen lämnade assistenten barnet, då hon skulle kolla till mamman, Carola höll dock ett vakande öga över bebisen. Placentan drogs ut efter 5 minuter, den skall enligt hörsägen utförskaffas så fort som möjligt för annars drar cervix ihop sig och placentan blir kvar i uterus, sen går de (enligt hörsägen, detta såg vi inte) även in med handen i uterus för att skrapa helt rent från ev. rester och koagel (Aj, aj kände vi). Allt födande och suturerande görs utan någon smärtlindring, det finns dock infiltration i form av Lidocain för suturering, men de verkar som de vill spara på detta så mycket som möjligt. (Vi tänker då begära att det används när vi skall suturera). Barnet och modern mådde dock bra när vi senare tittade till dem.

Efter förlossningsupplevelsen hängde vi på ronden som hade börjat, vi fick mycket bra information av Doktor Mountain, han var bra på engelska (vilket långt ifrån alla är här) och tog sig tid att förklara rutiner och behandlingar som de ger kvinnorna. De förlösta stannar 1 dygn om det var ett PN här är det = SVD (Spontanius Vaginal Delivery) om de genomgått ett sectio så stannar de 7 dagar eftersom stygnen skall tas efter 7 dygn. Innan hemgång gör doktorn en snabb barnundersökning, liknande den vi gör 2 timmar efter partus (barnefterskötning), man förutsätter att barnet/mamman kan amma, alla mammor erbjuds även att sterilisera sig om de vill. Här är det dock status att ha många barn 10-12 är inte ovanligt. Carola låg dubbelt så högt i status på barnfronten, att bara ha två barn är nästan lika med noll.

Vid 11-tiden är det här dags för Chai- Teabreak, så vi anammade traditionen och gick hem, det tar högst 5 minuter mellan sjukhuset och vårat hus. Hur länge man är på rast det avgör du själv, detta verkar gälla allt arbete på sjukhuset man kan komma och gå lite som man vill. Enligt schema har de dock tider som vi har hemma ungefär: Dag 7-14.30, Kväll 14-21.30, Natt 21-7.30.

När vi kom tillbaka efter kafferasten var det en kvinna som kommit in med kramper Ecklampsia, hon fick Magnesiumsulfat (iv) och hölls fast av sina anhöriga, blodtrycket följdes men då hon inte hade värkar och cervix var omogen skulle hon förlösas med sectio, efter dryga 2 timmar var en op-sal och operatör ordnad.

Hem till huset igen vid 14-tiden, lunch/middag intas mellan 14-15 och därefter kan man återvända till sjukhuset eller så gör man kväll. Vi gick tillbaka och fick då en genomgång av vilka olika dokument och journaler som fylles i, många papper blir det, no computer here.

Vi hälsade på många ur personalen, men vår förmåga att komma ihåg namn är tämligen underutvecklad (kan inte ha med ålder att göra, eller?) att de har Swahiliklingande namn och att ingen av dem bär namnskylt underlättar inte heller. Ingen mer förlossning fick vi se, men vi var rätt så nöjda och gick hemåt vid 17-tiden.

Senare på kvällen när vi läste på om pre- och ecklampsi så kom vi fram till att det är viktigt att följa vitala parametrar och hålla noggrann koll på ”CSN” symtom, som synes har första dagens anspänning satt sina spår även på synen fast det kan ju vara farligt med CSN-symtom också, att inte få något studiebidrag eller hur! Efter trötthets-fnitterattacken somnade vi gott, glada att vi hade överlevt dag 1.