27/9 Bananmåndag
Sovmorgon HÄÄRLIGT ända till 10.00 skulle vi få sova, men morgonpigga Carollan kunde inte hålla sig längre än till 9.15. En riktig långpromenad gjorde vi väl insmorda i solkräm, det är bara tidigt vid sjutiden på morgonen som man kan klara sig undan solens heta strålar. Fruktfrulle och kaffe gick lätt i, intagandes på vår svalkande terrass på de mycket hårda trästolarna, Carolas lilla stjärt tycker inte om dem, Annas mer fluffiga rumpa klarar dem något bättre. På tal om Annas rumpa så skulle den senare på dagen bli något tillplattade, men det var den inte ont vetandes om då vi satt och njöt av den lediga förmiddagen.
Vila, snack och lunch med Emmy och Jon, som lyckats tas sig hem från det hektiska arbetet på sjukhusets medicinavdelning för att få i sig lite föda.
Efter lunch tog vi med oss hushållskassan (= Annas kortbyxor) och gick till marknaden för att inhandla toapapper och bananer, dessa artiklar är det vi inhandlat mest av här. Stället vi handlar toapapper på behöver vi bara visa oss så plockar affärskillen fram toarullar och frågar hur många? Vi tänkte denna gång även se oss om efter Africa cafe för att köpa med hem, så vi gick in i olika ”bodar” och frågade efter kaffe. På ett av ställena fick vi napp, kan man säga men det var inte kaffe vi blev erbjudna. En tandlös, illaluktande fullgubbe, som kom in i affären, tog oss i hand och hälsade glatt, han höll upp handen och gjorde drinkrörelser med handen, som vi uppfattade som ”dricka kaffe” eftersom vi frågat om kaffe, men han menade nog något starkare förstod vi sen. Då affären inte hade kaffe att sälja så skulle vi gå ut och på väg ut så tar fyllgubben ett stadigt tag bakifrån runt om axlarna på tant Anna och lutar fram huvudet vid örat (hur kunde jag tro att han bara hade druckit kaffe, det var definitivt gamla spritångor som fyllde näsan). Samtidigt som han sa något i örat så gjorde han tydliga juckrörelser mot den inte ont anade Anna-rumpan och det kändes att det var något bananformat som stöttes emot. Hjälp!! Hur tar man sig ur det här, Carola tänkte jag rädda mig. Men Carola hade inte uppfattat att jag var i sån nöd. Hon hade stenkoll på att han inte skulle tafsa på brösten, då hade hon ryckt ut direkt, sa hon. Så tafsa på brösten är inte okey men jucka på bakifrån är helt okey. Nu påstår Carola att hon inte såg juckningarna och jag såg ut att vara så lugn, men men jag undrar? Efter denna chockartade upplevelse gick vi raka vägen hem och duschade.
På kvällen var vi bjudna till ett par svenska sjuksköterskestudenter som bor i ett hus bredvid, de hade ordnat ett klassiskt svenskt kafferep med kaffe och diverse bakverk. Lite olika inbjudna gäster fanns där som vi fick chans att prata med, trevligt. Vi fick dock avvika då vi skulle gå bort till sjukhusdatorn för att ’Skypa’ hem till våra familjer. Vi fick även vidare information att Data-Matts vad vi skulle behöva för att laga datorn.
Hela natten sen sov vi i en starkt stinkande sopluktseldning, Carola trodde att det var liken från sjukhuset som de brände, men det dementerades dagen efter. Stickande otäckt var doften i alla fall och händelsen under dagen gjorde det inte lättare att somna, men det gjorde vi i alla fall sent om sider.
