26/9 Söndag - ingen vilodag
Upp och hoppa liten loppa! Sa jag inte till Carola, tänkte att det kunde vara dumt att utmana ödet efter gårdagskvällens obehagliga upplevelse.
Promenix och Omelett-frulle, därefter åter till förlossningsbåsen, ingen i krystskede just då. Fick se att det här är stor skillnad på om du har pengar eller inte. Det finns 1-2 privata rum där kvinnorna kan boka plats om de har råd. Uppassning från personalen är då befintlig och de går före alla de andra ”lågstatus” patienterna. Det kändes inte rätt att de behandlar folk olika. Det är bra att vi hemma har lika vård till alla.
Medan Carollan följde med på ett ”lyx-sectio” så fick Tant Anna roa sig själv, jag fick hålla handen, en i personalen som tycker om att skicka mig på lite olika uppdrag tog mig i handen och gick runt så ett längre tag, minst 5 minuter (5 minuter för mycket i min smak). Vi har sett många som går och håller varann i handen vuxna karlar och kvinnor, kollegor mm, är det någon inhemsk tradition?? Sen fick jag gå runt med en ’förstis’ som inte öppnade sig så fort och valla henne. Jag försökte visa hur hon kunde stå och jag gav henne också lite ryggmassage, det var en utmaning då vi inte pratar samma språk, vad lätt det kommer att kännas när vi är hemma.Bebisen som Carollan såg snittas ut sas väga 4700 g (snittet var planerat för de trodde att det var en stor bebis) men det kunde omöjligt stämma. Efter en titt på barnet sa vi båda att den (pojken) kan inte väga mer än 3000 g, vi brukar vara rätt bra på att gissa vikten om vi får skryta lite. Mycket riktigt efter omvägning så stannade vågen på 2970 g. Det höftas en hel del här och det finns oftast bara en fungerande apparat såsom våg, blodtrycksmanschett, termometer mm och har man ingen att tillgå får man höfta till vad det kan tänkas vara.
Lite solning och kaffe (kaffe missar vi väldigt sällan) hann vi med innan vi återigen tog oss till Maternity. Direkt fick vi en förlossning en 2 gravida, 1 para hon sukuma-de (krystade) på bra och huvudet kom ut, men sen var det lite trixit att få ut axlarna, en liten hand låg vid den bakre axeln, den främre var frilagd men det krävdes fler vickningar och drag, kändes lite otäckt att behöva dra i huvudet på det sättet. Men Supervisorn var cool och lät oss fullfölja och tillslut, tyckte att det tog jääätelång tid (men det var högst1-2 min) så kom det ut ett flickebarn, äntligen en tjej-grej vi har nästan uteslutande förlöst snoppar. Hon vägde 3.100 g och skrek direkt och mamman hade klarat sig utan någon bristning, skönt. Jättemycket flugor hade den här mamman på och runt ikring sig, det är alltid några flugor på förlossningarna här och kackerlackor springer på golv och väggar, men denna gång kände vi att det var extra många ettriga flugor. Det skulle vara otänkbart hemma med 1 fluga inne på en förlossnings sal men här är det naturligt.
Kvällspasset avslutades med en krystande mamma, som faktiskt kunde engelska den första vi har stött på. Värkarna hade startat 2 dygn tidigare och nu hade hon krystat i över en timme men barnet kom inte ut, det var ”fast” strax ovan bäckenbotten. Det blev en lång väntan under hela kvällen. Vi fick bra kontakt med kvinnan och hon tydde sig till oss. Inga aktiva åtgärder gjordes av vare sig barnmorskan eller jourläkaren som kom förbi, de satt mest och pratade med varandra och i sina mobiltelefoner brevid den hela tiden hårt krystande kvinnan. Vi frågade gång på gång vad de hade för plan för henne men vi fick inga svar. Det skulle avvaktas och väntan blev längre och längre, vad väntade de på frågade vi oss.Vi försökte hålla modet uppe på kvinnan och oss själva. Vid 21.30 var vi så trötta att vi gick hem, då kanske de skulle ta ett beslut om ett snitt efter att de eventuellt provat den uråldriga sugklockan som låg i ett skåp. Vi fick senare veta att de provat sugklockan utan framgång och vid 23-tiden hade barnet plockats ut via sectio.
