24/9 Nattpass - Big Paltkoma - Datorkrasch
Efter en stormig morgonpromenad, det torra och blåsiga vädret är inte alls bra för frisyren, vi behöver nog en årsinpackning vid hemkomst för att återuppliva hårsvallet, så gick vi till Maternity och var med på ronden som anfördes av vår favvo-doktor ”Dr. Berg”, inga förlossningar på G under morgonen.
Fredagsmyset påbörjade vi sen redan vid lunchen då vi fick supersmarrig kyckling och nygräddade chipatabröd och kaffe med sockerkaka till efterrätt, oj oj oj så mycké god mat. En kraftig paltkoma drabbade oss efter detta intag, det flesta dagar har vi bara intagit små mängder av ris och böner, så nu kändes det som vi hade ätit för flera veckor. Vi var tvungna att lägga oss och ta en lång siesta innan eftermiddags- och kvällspasset.
Efter försöket att vila bort den proppmätta magen, slog vi på datorn för att titta efter kommentarer som ni skriver på bloggen (vilket är en riktig höjdpunkt för oss att få höra något från övriga världen, speciellt hemlandet). Den vanliga startsidan kom aldrig upp och datorn lät meddela att den upptäckt ett Windows fel så den kunde inte starta datorn, VA! Hur kunde detta hända. Ring dataexperten – på vilken telefon? Vad mycket enklare vissa saker är där hemma. Men vi är ju tjuriga tanter så vi tänkte att det fixar sig nog. På kvällen efter ett Skype-samtal hem så meddelade datagurun, tant Annas gubbe, att vi var tvungna att få tag i en CD-skiva med Windows XP för att ominstallera och reparera felet. Detta är verkligen ett U-land vilket blir väldigt tydligt när det behövs reservdelar och teknisk support. Därför har ni som synes sett att vi inte haft möjlighet att lägga ut blogginlägg på flera dagar.Vi återkommer om hur vi lyckades fixa datorn, vilket inte var det lättaste.
Innan vi gick iväg för nattpasset så fortsatte vi med intag av ätbara saker, nu fick vi pröva på Samosa – en sorts piroger med kött och grönsaksinnehåll med en stark smak, mycket goda. Liten paltkoma igen. På Maternity fick vi förlösa en Primigravida (förstföderska), ingen tear, vår Supervisor tyckte att vi var duktiga på att ”protect perineum”. Senare på natten fick vi vara med och försöka få ut ett barn, där det hade blivit ”caput” det uttrycket har används flitigt då barnet inte tränger ner i den takt som det är tänkt och/eller då det är lite felinställt eller om det är för stor moulding (”då plattorna lappar över varann för mycket”). För att få ut barnet så går en in vaginalt och gräver runt och luckrar upp slemhinnorna så slimsor kommer ut, sen trycker en på magen allt vad som går och mamman får krysta hela tiden oavsett om hon har värkar eller inte. Efter tillägg av en Episiotomi, utan bedövning och ytterligare tryckande och grävande så kom det ett litet barn ut. Både mor och barn verkade ha klarat pärsen bra. Våra tankar gick hem där vi nog i ett tidigare skede hade ringt på obstetrikern och denna kommit och lagt en sugklocka, men här får barnmorskor och assistenter lösa saker efter bästa förmåga. Trötta gick vi hemåt i den sjärnklara och ljumma natten, 02.30 snarkade tanterna sött.
