2/10 Lördag = Godis?
Vad är väl godis, svenskt gott, segt, surt, salt och chokladigt godis? Vad är väl en bal på slottet? Suck! Det finns annat som är gott och nu har vi blivit avgiftade – avsockrade då det i Nkinga inte fanns något att stilla godis och chokladbegäret med. Så lika bra att köra på utan, lättare att återuppta GI-livet när vi kommer hem också, tant Anna har nog övertalat Carollan att ansluta sig till GI-sekten, om hon får fri tillgång till konsultation och recept vid hemkomst.
Vi fortsätter våra lata husmorsdagar här i Dar es Salaam på vårt fyrstjärniga hotell. Vi läser dock i Lärobok för barnmorskor nu och då, när vi orkar hålla upp den tunga boken, i gassande sol med solkrämsglidiga händer är den inte så lätt manövrerad. Denna ”semester” är något annorlunda än hur semestrar brukar te sig, vad gäller att ha ’näsan’ i perineum hela dagarna i praktik och i teorin. Men vi kommer att vara fenor på att skydda perineum när vi kommer till förlossningarna hemma.
Väntande följer oss fortsatt, det blir en hel del väntande vid datorn som går i varierad hastighet långsamt eller ruskigt långsamt. Vänta på mat som är beställd, vänta på tant C när hon skall smörja in sin lekamen (efter gårdagens miss av vissa nu rödlysande partier så får inget lämnas ’osmorslat’). Vi väntar även lite på hemresan då längtan efter familjen börjar bli stark. Som tur är får vi shoppa loss och då går tiden rasande fort.
Hemma igen efter en lyckad shopping. Lite smått å gott till oss själva samt till nära å kära.
När andra åker hem å byter om för att gå ut på klubb här i storstan så åker de små tanterna hem för att sussa, senast kl. 22.00 släcks lampan.
Visst är det gott med svenskt lösviktsgodis(Coop 2:90 i helgen). Men jag tror att ni mår bättre än vad jag gör nu.
Ha det bra, ni är snart hemma och då måste vi träffas.
Kram Kulan
Det är inte bara för er som äventyret snart är slut, utan också för oss som fått följa er på bloggen. Kommer att sakna det. Kram Kerstin.