bmstudenter

Vad härligt det är att vara svensk, vad bra vi har det i vårt land. Det kändes så skönt att höra svenska talas igen och vi fick en efterlängtad Sushi på Arlanda, den var hur god som helst (hoppas nu bara att vi inte blir dålig av den!).

Nattens flygning var lång och sömnen var så gott som obefintlig. Varför kan de inte ha sovflyg med sängar, det behövs mindre personal och passagerna kommer fram utsövda, en lättare frukost kan serveras innan landning. Men inte på Ehtiopian Airlines inte, där var det full aktivitet när vi äntligen kommit upp i luften vid 01.20 tiden på natten. Vid 02-tiden så kom de rullandes med drinkvagnen och sen serverades en varm middag, va! Vem äter en varm middag kl. 2 på natten. Tant A och C tänkte då inte äta någon nattmiddag, vi skulle ju sova så vi skulle vara utvilade när vi kom hem till våra familjer. Vi hade redan tandtrådat och borstat tänderna innan vi gick på planet. Fina tänder är A och O, tant C håller noggran koll på detta. I Rom vid 06.30 blev vi stående 1 timma, som vid utresan, för personalbyte och städning, de som skulle av i Rom klev av men vi satt snällt kvar, något luftigare blev det i planet då inte så många skulle vidare till Stockholm-Arlanda. Tant Anna fick återigen hålla tillgodo med enbart tant C som nattsällskap, då den tidigare stolsgrannen, en mörk, stilig kille i 25-års åldern med fina muskler övergav mig i Italien, trots att jag sov med läppstift. Ja, ja hon snarkar ju i alla fall inte Carollan.

10.45 fick vi äntligen svensk mark under fötterna, en kall höstvind ca 9 grader mötte oss men det kändes härligt (Vi lämnade ett soligt och 36 gradigt ställe) vi var äntligen hemma.

Uthämtning av bagage (alla kollin var med, tur), incheckning och sen Sushi och svensk kaffe, det blev lite bråttom ingen väntan här inte. Vi skulle hinna fixa till oss lite innan vi skulle gå på våra sista flygningar. Ett sista inköp hanns med, innan de i högtalarna efterlyste en viss Anna Sehlberg som omedelbart skulle gå till gaten. En snabb kram sen skiljdes tanterna åt för att åka var och en hem till sina familjer.............

Vi kanner att vi har fatt vara med om ett aventyr som vi kommer att minnas for resten av livet. Det har varit otroligt intressant och larorikt att fa inblick i en helt annan kultur och ett annorlunda satt att bedriva modrahalsovard och forlossningvard. Vi hade manga olika tankar om hur det skulle vara innan vi akte, en hel del besannades men mycket blev inte som vi trott. Man forvanas over hur de kan arbete med sa lite resurser och utrustning. Men det ar duktiga pa att anvanda sina hander och forenkla och de kan avvakta och folja det naturliga forloppet utan att vara dar och "peta" for mycket.  De har aven en annan syn pa/installning till liv och dod, barn dor har mycket oftare an de gor i Sverige. Manga barn skulle dock ha klarat sig om det fanns lite mer anpassad utrustning. Men det tycks acceptera att barn som inte ar starka nog sjalva far do. Detta har vi kant som mycket svart att forlika oss med da vi vet hur vi har det i Sverige.

Tiden pa lanedatorn haller pa att ta slut sa vi ber att fa aterkomma i detta arende.

Signing off from Ethiopia

Puss o kram............

Hemresedagen, antligen, startade med en sedvanlig promenad och som alltid blev vi svettiga, efter frukost ner till poolen for att pressa i solen en sista gang (totalt har det blivit ca 6 timmar solning under hela resan, men det var ingen solsemester som vi varit ivag pa).

Efter hardbranning var det dags att packa vaskorna, detta skedde utifran en tidigare val uttankt plan som Carollan jobbat hart (mest nattetid) for att forsakra oss om att fa med allt vi shoppat och packat pa ett fiffigt satt. Vet inte riktigt vad det ar som haller tant C vaken pa natterna, det ar inte tant A och inga bananer, misstankar finns om att det ar malariatabletterna som ger den biverkan. Imorse hade hon dessutom stora myggbett pa benen, fast vi inte haft myggor pa rummet, mystiskt! Men hon ar bra pa att snoka upp lite av varje nar det galler bett och sjukdomar, man skall gora det man ar bra pa!!

Exakt 13.00 checkade vi ut och fick en taxi framkord som en timme senare slappte av oss vid Julius Nyhere international airport i Dar-es-Salaam. Det blev den dyraste taxiresan hittills, vi fick betala i USD det vi trodde vi skulle betalas i TSH, men det blev ungefar 250 svenska kronor och vi var glada att vi slapp ta bussen.

Efter en sista inhandling utanfor flygplatsentren tog vi oss igenom sakerhetskontrollen, det var bara en vaska som de ville titta pa, gissa vems? Tant C:s rygga sag ut att innhalla sma handgranater, men det var souvenirer av sten som hon lagt i handbagaget for att resvaskan inte skulle bli for tung. Incheckning och invagning gick utan bekymmer. Lite taxfreebutiker fanns det dar vi kunde handla upp de sista av Tanzania shillings och vi at en sista pizza pa Tanzania mark (den klart ogodaste och minstaste). 2.45 och en varm kyckling-med-ris-flygplansmiddag och en svettluktande stolsgranne senare landade vi i Addis Abeba, lokal tid 19.35. Vi sitter nu och vantar pa vart flyg som skall ta oss hem till Sverige igen, via Rom, men det skall inte lyfta forran 00.40. Sa vanta gor vi nu ocksa, det ar tur att vi ar sa bra pa det.

Som synes sitter vi vid en dator med engelskt tangentbord, sa det ar ont om prickar hoppas det blir lasligt anda. Snart far ni se oss live and kicking och inte bara via bloggen. Vi langtar!!

Sista dagen, kvällen, natten i Östafrika, vi har svårt att fatta att vårt äventyr snart är slut. Liten sovmorgon och ingen morgonpromenix unnade vi oss, vi ville inte svetta ner oss ’direkt’ då vi duschat och spa-at och gjort oss så god-doftande, vilket inte skett allt för ofta under denna resa, under gårdagskvällen. Vi hade även fått rena lakan i sängen så vi sov riktigt gott. Frukostbuffé är roligt i cirka 2 dagar, vi åt vår 5:e i morse, variationen är svår att få till och kaffet de serverar har blivit svagare och kallare för varje dag. I dag hade Carola beställt te istället och det var enbart på lukten det gick att skilja på te och kaffe, så svagt är det, Coffee-Annan tycker inte om det.

 

Vid 10-tiden hängde vi på låset utanför en nyupptäckt silveraffär, men den öppnade inte förrän vid 11-tiden enligt affärsinnehavaren bredvid. Det är inte så exakt på tiden här, man kommer lite som man vill. När vi väl fick komma till/in så länsade vi butiken på fina silversmycken, vi prutade allt vad tygeln höll, butiksägarn’ drog nog en suck av lättnad när vi äntligen lämnade butiken, dryga timmen efter att vi kom in. Han sa i alla fall att vi var: ”Wery good customers”.

 

I en supermarket hittade vi något som liknade kanelbullar och kakor (som vi fick andnöd av) vi tänkte att som svensk så skall ”kanelbullens dag” uppmärksammas, vilket vi har gjort nu ikväll. Eget gott, starkt kaffe hade vi till, det satt bra i kistan, det fick bli våran middag, då vi redan ätit ett lagat mål under dagen. Det blev en pizza med extra ost på, flottigt och gott. Att hålla sig till GI ätande har varit väldigt svårt här men det skall bli andra bullar när vi kommer hem.

 

Någon form av dopp i Indiska oceanen har vi också gjort idag. Vi tog oss till en allmän strand ca 10 minuters promenad från hotellet. Vi blev dock avrådda att gå dit, de flesta ’som oss’ brukar åka till privata stränder där inte lokal befolkningen går, men den närmsta privata beach låg 1 timmes taxiresa och 1 timmes båtresa bort. Vi tänkte att så farligt kan det inte vara så vi knatade iväg till den allmänna stranden. Det var bara mörka människor där och stranden var fylld av sopor och kvarglömda klädesplagg som låg i blöta ofräscha högar. Sanden var fint vitkornig men från vattenbrynet och ut i vattnet var det stickande korallunderlag, ingen sand. Ebb och flod syns tydligt här och slemmigt sjögräs och smuts i vattnet täcker stränder flera hundra meter ut när det är ebb, lukten är inte så mysig heller. Men har man bestämt sig så har man. Tant Anna gjorde en snabbstrippning till bikini och tågade ut i vattnet upp till knäna, tant Carola stod beredd med kameran. Det blev några snabba ’bad’-poser och sen snabbt upp igen och försöka ta sig hem utan att få några skamliga erbjudanden av de halvklädda 20-åriga männen som kantade stranden, inga kvinnor syntes till, så de var tydligen desperata när de började vissla efter de bleka och feta 40 + tanterna. Vi sa tydligt och bestämt nej, vi gillar inte svarta bananer…!!

 

Nu läääääääängtar vi efter att packa å åka hem. Vi har strategin klar för morgondagen men vi får som vanligt vänta tills det blir en ny dag. Nu är det nära….

 

 

Längre morgonpromenad idag, fick tag i en ATM uttagsapparat, vilken lycka för pengarna hade nästan tagit slut igår, hade knappt till taxin för att ta oss hem. Såg dessutom fler shoppingställen bara några meter från där vi brukar vända på morgonpromenixen, varför är det alltid så?

 

Vi var lite trötta imorse, nattsömnen var inte optimal. Vi hade trott att när vi lämnade Nkinga så hade vi även lämnat småkryp, mygg och möss bakom oss och att vi i storstaden skulle ha en lugn odjurig tillvaro. Så har det även varit fram tills gårdagskvällen. När tant A skulle ha en kvalitetsstund med sig själv på toaletten (göra nr 2) så hördes ett rassel, spring uppe på taket, kändes som om det var väldigt nära och det lät väldigt råttlikt, stora rått-tassar. I taket på toaletten alldeles ovanför toastolen så är det en taklucka som det var en större glipa på runt kanten. Tant A fick hastigt avbryta sittningen och ropa på the ”Rått Buster” tant C kom springande och beväpnade sig med hårtorken. Luckan och taket var av tunn masonite-typ, det måste vara ett innertak och någon form av vind ovanpå då vi bor på översta våningen. Även i hallen fanns det 2 takluckor med glipande kanter. Att öppna luckan och ge sig upp på taket var otänkbart, så för att försäkra oss om att vi inte skulle få påhälsning under natten så tog vi fram medskickad bred, svart tejp alltid bra att ha till hands, (tack Ante!) och tejpade igen luckorna. Råttspringet hördes ytterligare några gånger under kvällen/natten men det kändes tryggt att vi var skyddade från nedfallande djur. Nu hoppas vi bara att vi undviker upptäckt av städerskorna.(Halva taket lär följa med om de försöker ta bort tejpen, det var rejält tejpat) Tejprullen, som tog slut, har vi gömt undan så att inga misstankar kan riktas mot oss.

 

Efter sedvanlig buffé frukost så var siktet inställt på ännu en dag i shoppandets tecken. Vi fick tips från receptionisten att besöka något som hette Mliman City som skulle vara ett större shopping mall. Detta var öppet som vanligt fastän det var söndag, butikerna Down town hade enligt uppgift söndagsstängt. En ’BAD’(registreringsskylten)-taxi, den första med AC, hämtade upp oss och släppte av oss vid mallet och när vi såg storleken på det sa vi direkt att han skulle komma en timme senare än vad vi tidigare tänkt (vi borde ha lärt oss att storleken har ingen betydelse). Väl inne på stället så steg besvikelsen i takt med stegen vi tog. Det var dyra affärer utan inhemska saker, de flesta hade en amerikansk stil och 2 större allt i allobutiker med heminredning (en blandning av IKEA och Rusta) och med matvaror och tekniksaker, inget för oss som inte bor här och som måste tänka på vikten (på bagaget). Flera mobiltelefonbutiker och banker fanns. Endast 2 matställen, ett som liknade MacDonald´s och ett som hette Silverspoon-fast food, vi åt på det senare det var ingen fast food tog 20 minuter att få en varm toast med ost och några strips, den varma toasten var dock kall och med grönsaker i som vi särskilt sagt till att vi inte ville ha (vi är fortsatt rädda att få någon magåkomma som innebär diaria). Som tur var hade vi, som alltid, en banan och vatten i våra ryggor. Toaletterna höll inte måttet heller så detta ställe fick inga höga shoppingpoäng från oss, sen tvingade vi chauffören att släppa av oss (samt vänta på oss) på en så kallad ”Handicraft market” men det blev inga större inköp där heller. Taxiresan fortsatte till ”favvo” stället Slipway där vi åter fyllde våra ryggsäckar med prylar, härligt, härligt. Vi avslutade kvällen där på en restaurang alldeles bredvid havet och avnjöt varsin 10-poängs pizza i solnedgången.

 

Då vi hade planerat en Spa-kväll redan tidigare var vi tvungna att fixa lite grann med håret på huvud och ansikte när vi kom hem. Det blev inte värre än innan, om vi säger så…… Puss å Kram

Vad är väl godis, svenskt gott, segt, surt, salt och chokladigt godis? Vad är väl en bal på slottet? Suck! Det finns annat som är gott och nu har vi blivit avgiftade – avsockrade då det i Nkinga inte fanns något att stilla godis och chokladbegäret med. Så lika bra att köra på utan, lättare att återuppta GI-livet när vi kommer hem också, tant Anna har nog övertalat Carollan att ansluta sig till GI-sekten, om hon får fri tillgång till konsultation och recept vid hemkomst.

 

Vi fortsätter våra lata husmorsdagar här i Dar es Salaam på vårt fyrstjärniga hotell. Vi läser dock i Lärobok för barnmorskor nu och då, när vi orkar hålla upp den tunga boken, i gassande sol med solkrämsglidiga händer är den inte så lätt manövrerad. Denna ”semester” är något annorlunda än hur semestrar brukar te sig, vad gäller att ha ’näsan’ i perineum hela dagarna i praktik och i teorin. Men vi kommer att vara fenor på att skydda perineum när vi kommer till förlossningarna hemma.

 

Väntande följer oss fortsatt, det blir en hel del väntande vid datorn som går i varierad hastighet långsamt eller ruskigt långsamt. Vänta på mat som är beställd, vänta på tant C när hon skall smörja in sin lekamen (efter gårdagens miss av vissa nu rödlysande partier så får inget lämnas ’osmorslat’). Vi väntar även lite på hemresan då längtan efter familjen börjar bli stark. Som tur är får vi shoppa loss och då går tiden rasande fort.

 

Hemma igen efter en lyckad shopping. Lite smått å gott till oss själva samt till nära å kära.

 

När andra åker hem å byter om för att gå ut på klubb här i storstan så åker de små tanterna hem för att sussa, senast kl. 22.00 släcks lampan.

 

 

 

 

Varma o fuktiga vindar - dopp i poolen - shopping

Morgonpromenad håller vi fast vid, vi har inte gett upp hoppet om en fast och fin body, så vi går och går men kommer aldrig i mål tycks det, men tjurkäringarna gnatar på i ottan, då det inte är så många som kan se oss. Morgonens promenad gick efter the Toure drive som går alldeles bredvid havet, fuktiga varma vindar blåste på oss.

Hotellfrukost är inte fel, vi blir allt modigare, då vi verkar ha överlevt gårdagens hotta Kinamat, så vi drack flera glas färskpressad passions och apelsinjuice i morse, vi får hoppas att Salmonella och Hepatiten inte slår till. Stekt ägg, bacon, croissant med marmelad inmundigades också. Frukostmatsalen har stora fönster som vetter ut mot havet så både magen och själen fick sig en uppfriskande spis.

Nästa punkt för dagen var att försöka åtgärda de bleka kropparna, ner till poolen gick vi fick där en handduk och en ”soft bed”, vilket vi trodde var en dyna till de framställda träsolstolarna, men istället bar poolkille (med t-shirten på, VARFÖR?) fram plaststolar med väv åt oss, de var i alla fall mycket behagligare att ligga och sola på än de som man får träsmak i rumpan av. Inga andra solande gäster låg runt poolen så vi njöt i fulla drag, en behaglig havsbris gjorde att solen inte kändes för varm. Ett dopp i poolen blev det också efter viss övertalning av tant Carola som bestämt hävdade att hon inte kan visa sig, gå i bikini om någon annan ser på, hur ofta är man ensam vid poolen eller stranden? Efter att några japaner med kameror gått ur sikte så kunde vi gå i, några vändor blev det, svalkan gjorde gått för ’det solade tantfläsket’.

 

2 timmars solning fick räcka, upp på rummet en snabbdusch, val av shopping-outfit och sen iväg i taxi till ett shoppingställe som vi fått tips om ”The Slipway”, inte långt från hotellet vi bor på. Där fick vi verkligen släppa lös ett tämligen uppdämt behov av att shoppa, det fanns hur mycket fina saker som helst. Vi hann dock bara se hälften innan vi fick lov att springa till taxin som vi hade gjort upp en hämtningstid med, vi hade tagit till alldeles för kort tid. Flera besök kommer det definitivt att bli dit. Hantverk i trä, smycken i trä, av pärlor och i silver, kläder, väskor, skor, keramik, tyger och flera trevliga restauranger och caféer fanns det där. Även en stor Supermarket med fasta priser på varorna och massor av ’vanliga’ matvaror (inte bara bananer) fanns det, det känns som om vi är i himlen, vilket tantlyx.